Möt Francesco – hjälptränare med energi och hjärta
Francesco började fäkta 2017 och är idag både tävlingsfäktare och en omtyckt hjälptränare på FFF. Med energi, tålamod och mycket vilja stöttar han nästa generation och lär sig själv längs vägen. Läs om hans resa, tränarstil och hur han hanterar motgångar och få en glimt av sommarplanerna!
Hur länge har du fäktats och hur började du?
Jag har fäktat sedan början av hösten 2017, så det är snart åtta år nu. Jag började med fäktning eftersom jag inte trivdes i fotbollslaget jag var med i tidigare, och mamma övertalade mig att testa något nytt. Av någon anledning kom fäktning upp som förslag, och FFF låg närmast. Jag gick på en prova-på och sen blev jag fast – och nu är vi här idag.
Vad har FFF betytt för dig?
FFF har betytt mycket för mig, inom alla möjliga områden. Men framför allt har det hjälpt mig att utvecklas som person – inom disciplin, beteende och ansvar.
Du har varit hjälptränare sedan 2022 – vad har du lärt dig och vilket råd vill du ge framtida hjälptränare?
Jag har varit hjälptränare i tre år nu, sedan höstterminen 2022. Mitt viktigaste råd är enkelt: tålamod. Det kommer stunder när det blir frustrerande, med kollegor, barn, eller när saker inte går som man tänkt sig. Då gäller det att hålla sig lugn, stå kvar i det man gör och ta små steg framåt. Man blir inte OS-mästare över en natt, och det gäller även som tränare.
Många ungdomar uppskattar dig, hur skulle du beskriva din tränarstil? Hur hanterar du besvikelse och förlust?
Min approach är alltid med energi – både glädje och vilja. Jag är en väldigt energisk person, så jag försöker använda det till min fördel som tränare. Till exempel, när jag ser någon som inte tror på sig själv eller har låg energi, så ger jag det jag kan bidra med, och det de är öppna för att ta emot.
Hantering av oundviklig besvikelse och förlust. som ju är en del av både livet och sporten, är något jag fortfarande jobbar mycket med, både som tränare och fäktare.
Jag observerar hur till exempel Natalie, Grigori och andra hanterar sådana situationer.
Som tränare tycker jag att ett av de bästa sätten att bli bättre på att hantera det är att faktiskt hamna i de situationerna. Det är en stor anledning till varför man åker på så många tävlingar, det finns alltid något att lära sig. Och som tränare är det extremt viktigt att vägleda ungdomarna, så att de förstår sina tankar och känslor.
Det ger också en hunger att vilja bli bättre inom just de aspekterna, och det gör att ungdomarna orkar blicka framåt. Att allt inte är dåligt och att man fyller på kolet som driver dem att vara fäktare från första början.
Du är en förebild – hur ser du på din roll som ledare?
Jag ser det som ett sätt att ge tillbaka. FFF har gett mig så mycket: trygghet, gemenskap och utveckling, och nu vill jag vara en del av att skapa samma upplevelse för nästa generation. Jag vill bidra till att både nya och erfarna fäktare känner sig inspirerade att fortsätta och utvecklas.
Vad tycker du är det bästa med klubben?
Det bästa med FFF är hur välorganiserat allt är. Allt är genomtänkt, från träningar till tävlingar. Samarbetet mellan huvudtränare och styrelsen har byggt upp en miljö som är både professionell och trygg. Det är inte bara en vanlig idrottshall – här tränar vi med OS-medaljörer och fäktare från hela världen.
Hur är det att kombinera fäktning med studentlivet på KTH?
Det har varit rätt komplicerat, en stor omställning från gymnasiet. Men jag har blivit bättre på att hitta en balans mellan studier och träning. Det går framåt!
Vad är det bästa med KTH?
Gemenskapen och studentlivet, det finns en stark känsla av samhörighet, och det gör allt lite lättare.
Vad ska du göra i sommar?
Det blir fullt upp! Jag ska träna så mycket jag kan på gymmet, i fäkthallen och på klättercentret. Förhoppningsvis blir det sommarjobb också, och kanske en resa eller två!
Tack Francesco för att du delade med dig av dina erfarenheter! 
